Den frånvarande saknade kvinnans själ

verksam leende från himlen i mjugg

under sin dova lugg

när ingen annan ser vill hon oss väl

i den höstlövsprakande myllans rad

hos våra inre rum finns hon kvar

i sorgens skridande skepnadens ljus

återfunnen i minnenas skrymslens rus

vår allra finaste jordemor äro vag

inunder alla helgons saligaste dag