Livet
är ett bakhåll
på en intet ont anande icke-existens

Varje dag
ångras Ickets naivitet

Varför låter sig Tomheten överraskas
av denna tunga materialitet?

Baksuget
är enormt
i avgrundens pelarkaraktär

Fågelsången
är en kostsam distraktion;
bergens klättrande i branterna
slag i luften

Tömd på svar-på-tal
är kaffekoppens rymd

Livets fadda “Förbi!”
förbannar egen förekomst

En obefintlug gud
får klä skott i varandets usla beting

Upp som en kjol,
ner som en tappad haka

Jag klär syn för sägen,
gör Mångfalden förlägen

Inget vinner alltid över Allt;
'”Aldrig funnits” är jordens salt