Hon åt med mig, vi åt vi två
först små kräftor, sen folie gras
ljusen brann där luften tog slut
klänningens doft, den dröjde kvar
den, och frågor, som saknar svar

I sovrummet där minnen stod
på rad och låg kastade vilt
runt sängen med sidenlakan
viskade hon förföriskt tyst
låt drömmen dö; dags för debut