Det hon sa till mig.
Eller snarare viskade.
Där hon stod.
Bland björnbärsslå.
Vindstilla.
Naket.
I sitt egna paradis.
Om jag hade anat.
Att vingarna snart lyfter.
Att verkligheten snart bleknar.
Att skuggorna sakta svalnar.
Skulle jag blunda då?
Hennes hav blev mina svanar.
Men det räckte inte.
För jag blev ensam kvar.
I regnet.