Bjud upp mig genast, gå i musiken
skänk mig en ynnest, chans
Lämna mig inte dyster och besviken
låt oss tråda denna dans
Se vad nattens vackra lysande lampetter
gungar yvigt, ändå lätt
som de hade egna glada sandaletter
men alls inget mannavett

Blicka från brynet, skön nyckelpiga
fläckad av livets skall
Se folk på golvet för varandra niga
ända tills var sång är all
Brinn, ni pannor som av timmans hetta skälver
feberröda i extas
Töm ditt mjöd, du dräng vars högra vida välver
bågen när du tar ditt glas

Sommaren gjordes för unga hjärtan
aldrig i sorgens stund
aldrig för väntan på den skumma svärtan
där i håg den finner grund
Tänk att lyckan är er evig när ni tjoar
kör av röster mot ert tak
detta tak, som är er himmel, och den roar
Bacchus själv i doft och smak

Stigar går genom hagar och sinne
Skogsranden i respekt
böjt mången kvist- och lövbekransad pinne
för vad yrans gossar väckt
När som krypen medelst skutt till flykten tager
springer åskan plötsligt fram
Regnet faller, björken glimmar fin och fager
ännu härskar stoj och glam

Fröjdas, ni kära, på era vägar
varthän ni än vill gå
Jubla när ni passerar torp och tegar
saliga är ni som få
Lycka är att inte känna svetten drypa
i en andning jagas slut
eller märka regnet över huden krypa
rispa som ett annat spjut

Nej, vän och kärlek, nätter skall drickas
med hela nektarns mod
De är förty väl inga brev som skickas
utan att vi dem förstod
Inte heller är vår sång ett ting att frukta
Mycket händer däruti
som den avundsamme gärna skulle sukta
han, vars själ var aldrig fri.



31/10 2023