Även om slaget är en påföljd
av en förolämpning
det är förolämpande
att bli slagen

kränkningen är en paradox
i ett mera än tänkt 'före och efter'
behovet av att hämnas speglar detta
före känns behovet påtagligt
efteråt infinner sig kanske ångern

att ångern inte kan infinna sig före
handlingen är logiskt
och det är ju även logiskt
att ångern följer på slaget.

Så är det även med friden,
den infinner sig först efter ofreden,
liksom fred följer helt naturligt
på striderna under kriget
utom i de fall då det förblir strid.