I skuggan av den andra ingången till Nato, Där ljuset av morgonen glimmar svagt, Förlåt mig, för jag har vandrat långt, På vägar där billiga människor har gått.

De söker efter guld, men finner endast grus, I deras ögon, en spegelbild av oss. Men i mitt hjärta, en längtan så djup, Att finna sanningen, trots allt brus.

Förlåt mig, för jag slösar min tid, På människor vars värde är lågt. Men i varje själ finns en strid, Och i varje strid, en sång så skön.

Så här vid Natos andra dörr, Jag ber om ursäkt, men jag ber om mer. För i varje människa, oavsett pris, Finns en gnista, ett hopp, ett paradis.