Bland de svarta virvlarna nedanför Skansbron finns en skatt
Som kvinnan på bron försöker få fatt
När hon håller sin mobiltelefon utanför staketet
Rör hon vid min botten utan att hon vet det

Jag har själv så ofta sökt med blicken i dessa vatten
När jag legat i dubbelsängen om natten
Men inget dyker upp under dessa sömnlösa timmar
Det spelar ingen roll hur mycket jag simmar

En morgon går jag ut och får en skymt av ljuset
Men återvänder snabbt till mörkret i huset
Jag täpper till och öppnar inte mera
I natten kan jag orientera

Jag vrider och vänder mig till min högre makt
När grannens sängben gnider golvet i jämn och säker takt
Jag borde tänka ”jag vill ha ett skjut”
Men allt jag önskar är att ljudet ska ta slut

Januari har pågått i flera år utan något nytt skeende
Istället har jag konsekvent tränat mitt mörkerseende
Nu är mina ögon oförmögna att se en bredare palett
Jag ser allt i evigt svart och det känns rätt