Pigan därhemma sade att hon inte kände skillnaden
på en hästkuk och ett dörrhandtag. Johan tyckte att
det lät misstänkt och försökte sätta henne på prov.
Han tog och satte en halsduk

om huvudet på henne och ledde hennes sedan runt i
stallet och lät henne känna på hästarnas yttre organ.
Sedan gav han sig, mera eller mindre, när hon trodde
sig vara på väg in i olika rum

i huset. Ändå är hon int helt blind än, hon är i alla fall
en god mjölkerska och tillbringar ändå nästan hela
dagen ute och inne kring just ladugården. Det är då
märkvärdigt hur strävsam

Alfredo är dessutom, fast han stod svarslös en gång då
han stod och ryktade en ko istället för en häst. Och det
var ändå en afton ute på gärdet. Men det är väl så det
kan verka gå till ute på landet.

En sak inne i köpingen var att en man där sade det var
svårt att skilja på blindfönster som någon fått för sig
att måla svart. I huset bredvid som höll på att byggas
färdigt, var det genomskinlig

plast för alla öppningar. Tur att kristiden var som förbi,
annars hade det kunnat vara svart gammal presenning.
Ja, det är allt bra mycket som det är ibland svårt att väl
riktigt sätta tro till. Men en annan

får allt ha ett som öppet sinne i alla fall. Ibland är det ju
faktiskt en smula svårt att riktigt veta vad som är vad.
När blir en strumpa, en socka och när blir en skitstövel
till en som riktigt lerig sko?