På läkarspråk fysiskt trauma

Jag var i dimma, hörde röster, sa Hallå?

Första gången? hörde jag

Första gången? sa jag

Ja, första gången du är här?

Var är jag?

Med oss! Om du vill. Du bestämmer.

Jag fattar inte!?

Första gången alltså: Se här!
Och jag såg ner genom moln (tror jag) till en plats som härjades, och nån sa Min tur! och var strax tillbaka och sa En pärs! Känns bra!
En annan sa inför min syn i djungelns bungalow med läkare och sårade Nu är det dags för mig! Jag såg honom mota bort en soldat med väl valda ord och fysik. Han blev mördad och var strax tillbaka i dimman. Jag hörde hans röst: Jag gjorde vad jag måste göra.
Det är så vi gör! hörde jag en röst säga.

Vad är vitsen? sa jag.

Jag hörde låga skratt, igenkännande skratt: Vi har också varit där, där du är nu.

Min ciceron sa lugnt Vi gör det som är rätt i varje kropp som vi vet kan göra rätt. Om du vill göra rätt, ingjuter du mod och kärlek i tvekande kropp. Du skådar och du väljer och du agerar. För du är här för att du har kunskap om vad som är rätt och fel.


Nu är jag här!