Månen beger sig ut i kylan,
flaskhalsen går i kras
och blodet rinner.

Pennan intar sin roll,
glider över pappersarket;
raderna utmärker sig.

Kaffet smakar bittert,
spriten smakar ironi
och huvudet pulserar.

Vid pianot, där sitter jag,
en krokryggig ynkrygg
och hamrar på varenda tangent.

Grannskapet omkring mig
vaknar till tonerna av min sorg,
somnar om till tonerna av min ensamhet.

Ord efter ord,
ton efter ton,
klunk efter klunk.

Farväl, min måne.

Välkommen, min sol.