FREDAG 16 januari 2024
G var bra på lyset vid arbetsdagens slut. Glas klirrade mot varandra i ryggsäcken när han i språnget hem slet tag i den.

- Hur gååre me skrivandet, grabben?, fick han ur sig på sin något nednötta stockholmska. Och "grabben" det är vi alla för honom.
- Det går åt helvete, svarade jag.
- Ja - han krånglar på sig ryggsäcken - det är som med hela jevla liivet det. Tvi fan. Hej påre.
- Hej. Vi ses på måndag? Ta det lugnt. Och...
...trev-...
...lig...
...helg...
Han var redan ute på gården.

Varför undrade han om mitt skrivande? Vad visste han om det? Jag har väl aldrig nämnt för honom att jag haft sådana ambitioner? Har jag ens sagt det till någon?

Hans fråga hängde kvar hos mig när jag kom hem. Tog av mig skor och jacka och gick sedan direkt till skåpet, en vit Billyhylla med två dörrar, i vardagsrummet. Öppnade vänstra dörren och stirrade en stund på förvaringsboxen i plast, fylld med olika block och papper innan jag lyfte ut den översta anteckningsboken. Svarta mjuka pärmar, linjerad, format A5. Efter lite bläddrande insåg jag varför den och de andra legat orörda i nästan ett decennium. La tillbaka i lådan igen och stängde dörren.

Om jag skulle ta och se om det finns någon skrivarkurs där ute denna vår, tänkte jag då jag och knäckte kvällsäggen ner i stekpannan. Jag gör ju så mycket annat jag inte kan så varför ta upp en till?