Huset lever,
knakar i kylan,
hopkurat på pinnmokullen

Det smäller till i väggarna
och i treglasfönstren i sina ramar,
som ett knä som låst sig,
och lossnar,
när kölden avancerar ur skogarna
som tvångstankar, ätstörningar,
havererade föräldraskap
och religiösa vanföreställningar,
och helt bemäktigar sig
omgivningens fågelautomater & hästhagar,
och gör allén ner till postlådan
märkbart längre

Jag är något överblivet
från nattens drömmar;
ett flagnande sakförhållande
i behov att ett nytt lager;
en hunger som öppnar sig
som en plötslig orkidé
i heterosexualiteten

Nyheterna tornar vid 06.00
ur en liten svart box
mer silverknappar

Världen stiger fram via proxy,
och jag låter den leka
med mina utmålningar
på ytan av min kanvashud

Dikten kommer anonymt
utan förvarning,
och tar följande i anspråk:

bläck, handrörelser, kollegieblock,
överväganden, bokstäver,
dessa utvalda ord m.m.,
och för obemärkt undan nyhetsflödet,
som språkar som en sparlågad brasa
i kaminen,
medan dikten löser sina uppgifter
i mitt kapade fokus