Migränen
är en spindel
som kryper över hjärnan
och skruvar på perceptionen;
tar fem sinnen i bruk,
låter tystnaden svälla
runt ögon och händer
i det kosmiska bedövningsmedlets buddhism
som korsar blicken skel
och lejonparten av den spöklika existensen oförmögen
till allt utom det blickstela;
radioorden experimenterande med blodbuller
och självlivsplaner;
kroppen utlagd i tungögda delegationer

Det är ormlådstid

Mörkrumsspretande fingrar dansar
i sina rödförskjutningar

Syrorna urholkar ornitologins urholkar

Vigvatten sköljer över ljusbågarnas spänningsfält,
där kreaturen går i flock i var mans agrarbonad

Trollkarlarna är döda

Mörkret är en stor ära

Tystnaden står kaveldunig i åkanten,
till brädden fylld

De små egenskaperna kränger sig upp i det oerhördas släptåg

Det osagda sväljer ytspända fonem i det ohörda

Återhållsamheten begår harakiri

Offentliga toalettheroinister uppför sin subkutana No-teater
i urinstank, övervåld
och universellt okopplade kedjereaktioner

Marken lägger sig platt inför ljudpoeterna i Kaliningrad,
som bebronsar tvärslagna uttryckssätt
i ormlådekommersen

Jaap Blonk lutar sig mot sitt namn,
som rycker i förtöjningarna
som en undergångssugen zeppelinare

Själv ligger jag kullvräkt
i mina efterdyningar

Dagen dråsar ner omkring mig
som en flock slutflugna Amazonkartonger,
medan postlådorna står med gapande munnar
i blåsten

Det är ormlådetid

Ytspänningen är olidlig