häromdagen dog jag
på scen
ett av mina många hyss
under en improvisationsföreställning

jag lustmördade mig själv
med hela min bastanta kroppshydda
kunde inte bestämma mig
svart eller vit
svan i sjön
ankdammen
myggpölen
tårstänken
skit samma
dansade jag med små små gracila steg
åt höger
dog där med stor inlevelse
dansade för säkerhets skull med
än mindre än gracilare steg
åt vänster
dog med än mer inlevelse en andra gång
fick publiken att tro
när jag i bägge fall blott måttade
min nog så dramatiska hädanduns
in i den förlösande döden
nummer ett
kort därpa nummer två
hur ja avslappnat och njutningsfullt
föll
landade
i tankarna
på en tjock mjuk för publiken osynlig matta eller två
till pjotr iljitjs
ja iljitjs
dramatiska slutackord
daaaaaa dadadada daaa da daaa
da daaa da da da da da daaaa
da da da ...
å så vidare

så låg jag där
måttat
mättat
in i mina tankars spad
tittade in i skyn
såsen
såg
scenens himlavalv
dess avsaknad av stjärnor och stjärnfall
officiellt var jag redan död
ju

i avsaknad av ridå
vilken glädje
jag slapp resa mig
hade jag ju ändå bara måttat
bägge mina hädanfärder
hallå julia
och jan
och alla ni andra
som kom

med avmätt böj
tog jag emot
publikens komprimerade jubel
och snart därpå
småskvättiga kommentarer
ur leende ansikten
kan livet vara bättre än så