Kylig sveper ångestvinden över karga Norden
Letar sig in i varje själsligt skymsle och vrå
En kamp där andens svaga väsen ej kan bestå
I stycken sliten av arm till storm och torden

Men mina tårar skall vattna den torra jorden
Den jord, dina trötta fötter vandrar uppå
Livnära det frö som hjärtats hopp skall så
Befria den själ som slagen i bojor vorden

Min sorg skall skänka liv åt din andes vissna blad
Spela sina dystra toner, sin sällsamma ballad
Giva friheten åter till depressionens osälla rov

Ej längre må du känna knivens egg mot strupen
Ej låta dig dras ner i de av förtvivlan sådda djupen
Sök istället den lycka du i svunnen tid begrov