En känd profil i bygden är mannen som bor under en bro
– en suput, bråkig och allmänt illa omtyckt.
Den arbetslöse och alkoholiserade uteliggaren dör,
där under bron,
ensam.

Två änglar lyfter upp den trasiga mannen
och för honom till ett rum som förberetts sedan länge.

Vid inskrivningen frågar den trevlige mannen efter namnet,
men uteliggaren kan inte minnas något.

“Då blir ditt namn ‘Vivens’,” säger inskrivaren.
Förvirrad frågar Vivens vad det betyder.
“Levande,” svarar han , “är ditt nya namn.”

Den personliga hjälpredan tar Vivens i armen
och leder honom vidare.
Duschad och klar med nya kläder,
kliver han in i en festsal.

Men innan han sätter sig vid bordet,
önskar Vivens att se det rum han blivit lovat
– han har ju inte haft ett eget rum på länge.

Med en utsikt över ängen sätter han sig
på sängen och gråter,
när minnena av misslyckanden, misstag,
dåliga beslut och brustna relationer blir för överväldigande.

Nu kommer Han, som har lovat att torka alla tårar,
och tröstar Vivens med orden: ” Du är hemma nu.”