Tänker mig det finns två slag av ensamhet.
Den du väljer själv och då kan tänka att det
inte är ensamhet utan stunder då du är själv.

Samt den som är ofrivillig och betyder att du
saknar någon eller något
och du känner dig ensam.

Att dagdrömma medan du är på väg
någonstans i mera verkligheten, då gör du
dig själv lätt oåtkomlig, samtidigt möjligt fri
till kontakt från andra
i din omedelbara omgivning.

Att sitta med sin elektroniska kontaktyta
och fiddla, det skapar en sorts
alienerande beteende och är en signal
till andra att kom för fan inte och avbryt, ty
då väcks den björn som sover, till liv.

Att börja prata med någon
som läser en bok eller en tidning
blir inte alls lika störd
som den vilken är elektroniskt fascinerad.