Tack gode Gud för maten
Det smakade bra, så vi slickade faten
Jag är tacksam för matens värmande flamma
utan den är livet inte detsamma
Du ordnar ordentligt med spis
Vårt hem är som ett litet paradis
Nya möbler, du så nådefullt gett oss
och grannarna, de båda, har slutat att slåss
precis som jag bad om i förra veckan
O just det, angående källarn, var det Du som fixade läckan?

Jag har hört, från andra religiösa traditioner,
att Du har fruar - i miljoner?!
Men Du lämnar väl ifred, min Anna?
Snälla, Du kan väl i himmelen stanna!

Jag förstår att där är det fullt sjå
så Du inte hinner nog inte hälsa på
Du har det bäst i himmelens mitt
Jag sköter dina jordeaffärer fläckfritt

Men vet Du förresten vad prästen sa?
-Att allt jag jobbat ihop måste jag lämna en da’
Jag har inte besökt honom på ett tag,
han verkar ju inte spela i samma lag…

Så. Tack för maten, min Herre och Gud
Nu ska jag ta på min skrud,
ge mig ut och predika din lära
och se ifall det kan ge nån ära
Vad som bör ske vet Du bäst
(Ett litet tips: min dotter önskar en ny häst)


Kommentar
Detta försök till dikt kanske passar bäst som internt skämt. Det är en självironi för oss som ber men har svårt att (i tanken) utelämna själviska önskningar ur bönen.
Den driver alltså inte med religion, utan med ett olämpligt utövande av religion.