Det var som så en dag

ingången till den värmande krubban var vag

vi levde fattiga utan krus och sus

under Landsorts bländande ljus

Änglarna såg oss sittande vid altaret på knä

ledde riktningen vidare längs styrningens relä

om det löftesberikande famntaget om framtiden

närande längs den gnistrande vagnsliden