dagarna passerade
som en vind som släntrade förbi
lycka fanns inte längre i min världskarta
livet passerade
likt en främling jag ser varje dag

och ja, livet var en främling
för mig med
den ville varken lära känna mig
få mig att må bättre
eller ens lägga märke till mig
den var bara där
och iakttog mig

livet spred små brödsmulor
då och då
jag brukade oftast inte snappa upp de
bara ett fåtal
när jag hade lust
de få
som någorlunda ledde mig på rätt väg



jag och livet är bekanta nu
jag har upptäckt
hur vackert det är
att leva
jag ser allt från en annan vinkel
och jag inser
hur mycket jag har förlorat
inte allra minst
hur mycket jag kunde ha gått miste om

och just nu
känner jag mig unik
unik
för att jag lever