Du

som aldrig fick ett namn, som jag

endast för mig själv talar med, som till

en död:

Du förgiftade och förljuvade än en gång min dröm

med ditt fjärilsstoft.

Jag svävade tung och tyst över ditt huvud

när du tuggade din smörgås, läste din tidning

i någon industris lunchrum. Ingen såg. Allra minst

du.

Osalig svävade jag. Som en död, om jag inte visste

att döden inte tränger in till drömmens värld.

Jag hade orden du ville höra. Men jag svävade tung och tyst.

Allt du önskade var jag. Men du såg inte upp.