Fröken Paradoxal hade börjat skolan igen. Kaoset hade lagt sig och hon hade faktiskt krupit ut ur sitt skal, i varje fall delvis. Folk ansåg inte längre att hon drog sig bort från andra människor, att hon faktiskt var rätt trevlig och lite intressant. Kanske i varje fall. De hatade henne i varje fall inte, enligt deras egen utsago.
Fröken Trotsig hade tagit semester och Fröken Perfekt var åter lagd till vila. Allt skulle bli bra. Den här gången skulle hon lyckas, hon var frisk nu. Allting satt på plats och ingenting kunde längre gå fel. Hon hade sin pingvin och hon hade sina katter. Alla tre, vackra katter. Alla fem, var de ju. Tillfälligt i varje fall.
Kattungarna var Fröken Paradoxals glädjeämne, de sociala kontankterna hennes lugnande och hennes ångestframkallande. Kanske är det så att vara frisk, att må bra. Att allting kanske är paradoxalt, men ändå inte en total motsägelse i sig självt, utan två fakta som står mot varandra, balanserandes och skapandes tidvis jämnvikt, tidvis kaos, i väntan på jämnvikt. Kanske är livet en enda kamp om jämnvikt. Ett konstant gissningsspel, där det gällde att gissa sig till vad som var värt att satsa på. Ett gissningsspel där det hela tiden gick ut på att gå plusminusnoll. Kanske var allting bra nu, kanske skulle hon få leva lyckliga i alla sina dagar med sin pingvin.

Fröken Paradoxal och pingvinen pratade om framtiden och giftemål och vänner och Fröken Paradoxals 20-årsfest. Kanske skulle det kunna gå att bjuda in människor, att fira, att andas och äta och kanske till och med servera något med högre procenthalt än saft. Kanske. Även här var det ett gissninsspel; kanske skulle det gå vägen, kanske inte. Vågar de chansa?
Fröken Paradoxal undrade ofta om pingvinen ville att hon skulle ordna fest åt honom. Fröken Paradoxal undvek att leka festfixare, hon visste ju knappt vad en fest var! Alkohol och annat konstigt. Hon fick inte ens handla alkohol! Man måste visst ha fyllt 20. 23? Vad visste hon? Hon gillade inte alkohol, hon fick ångest och ont i magen av det. Å andra sidan fanns det faktiskt alkoholhaltiga drycker som smakade gott, såsom fladdermusdricka med ananassmak... eller lime/citrus. Varför inte? Varför inte chansa den här gången. Det är ett helt år kvar, på ett år hinner hon lära sig tycka det är okej med fester, med alkohol, med människor. Allting ska gå bra nu. Allting är bra nu.
Giftemål. Vännerna var gifta, trots att de var 20. Pingvinen var 25 och Fröken Paradoxal 18. Fröken Paradoxal älskar pingvinen och pingvinen henne. Vad mer behövdes, ville Fröken Paradoxal veta? Samtidigt som pengarbristen gjorde det svårt och ensamt. Det är svårt att gifta sig och fira med vänner när inga pengar finns att uppbringa för att fira det. Och ringar. Ringar var ett problem, då Fröken Paradoxal hade dyr smak... och pingvinen med, men inte samma smak. Men det skulle nog ordna sig. Framtiden lockade med lovande ord och smak av hallon.
Framtiden. Framtiden var ett sådant där skrämmande ord som hoppade upp och bet en i örat. Fröken Paradoxal sparkade ofta sin pingvin i häcken för att han skulle få något gjort. Hon ville få honom att nå sin fulla potential, vad nu det innebar. Hon ville få honom att känna sig smart och stark och vacker och oförglömlig. Och mest av allt; älskad. Älskad över allt annat. Hon ville få honom att älska sig själv och att älska henne. Hon ville få honom att om tio år kunna säga \"tack\" och pussa henne i pannan och älska henne för att hon fick honom att bli något han alltid velat bli.

Allting lovade att ordna sig. Allting skulle bli bra, för både Fröken Paradoxal och Pingvinen.