Jag står vid en sjö,
Samma sjö där jag såg dig dö.
Varför tog du ditt liv,
Med en rostig gammal kniv?
Tårarna rinner nerför mina kinder,
Hur ska jag klara av detta hinder?
Vi två var oslagbara,
Hur ska jag nu detta klara?
Jag skricker, ropar på dej,
Hur kunde du lämmna mej?
Jag sätter mig ner i sanden,
och drar i gräset med handen.
Jag känner något hårt och trubbigt, en kniv,
Samma kniv som tog ditt liv.
Jag tar upp kniven, ingen kommer sakna mej,
Snart är jag tillsammans med dej.
Jag vet ej vad jag gör,
Bara att jag sedan dör.
En liten lapp intill, till mej,
Skriven av dej.
Det står; Lova mej nu,
Att nästa gång är det inte du!