Jag vet att jag borde.
Jag vet att jag måste.
Jag vet att jag för ingenting i världen vill.
Men jag är tvingad.
Dragen upp ur min varma säng.

Nedtryckt i stolen.

Ät.

Drick.

Ta en gång till.

Fyll på.

Jeansen är som en trasig dragkedja och vill inte gå upp.
Tröjan är in och ut vänd och fastnar på min kropp.
Strumporna är udda och matchar inte alls.
Trosorna är sedan länge för alltid försvunna och jag hittar dem inte någonstans.

Tandkrämen är slut.
Sängen är obäddad.
Brödrosten står framme.
Mjölken luktar surt.

Jag hatar verkligen dessa tidiga mornar!