Den dödliga skönheten,
den man kan döda för
Sirenernas sång som lockar sjömän
mot förruttnelsens odörer
Skogsrået som lockar dig med
fylliga bröst och sensuella läppar
Aldrig vänder hon dig ryggen
eftersom du då ser hennes ruttna inre
och kosvans
Mikaels svärd, skimrande lågor,
eld så stark, ansikte så fagert,
efter den anblicken är du blind
för edens lustgård
Det är så jag känner för dig
vad ska man med tussilago till
när det finns rosor?
Stora, doftande, röda rosor
som sluter mig i ett ljust skimmer
Men man glömmer ju så lätt
rosors taggar
Aj, aj, aj
Blodet faller från mitt finger och landar
på en tussilago