Ett andra jag i mig själv ser jag. Är jag splittrad, förfallen eller står jag i strålglans och ser mitt gamla nedbrytande jag försvinna bland molnens barriär?

Jag sitter på min förmögna balkong i Hongkong eller på terrassen i min miljon villa i USA och ser på stjärnorna som blinkar mellan varven och jag undrar om deras liv är lättare än mitt?

Ja jag undrar mycket nu när jag sitter här på min veranda och ser på stjärnorna och undrar vad som försiggår just nu i denna stund på andra sidan jorden… Svält, krig… Och jag ser mellan varven på internationella nyheter och alla som ger pengar av människokärlek till dem som ändå förfaller i glömska med tiden… Ja vapenindustrin växer och rikare blir vi som sätter fart på makten om mark… Ibland kommer tanken om det jag gör är rätt? Jag jobbar som en annan men är miljardär i oändlighet och ytterligt självcentrerad… Men jag får mina infall och undrar ibland hur vi människor fungerar…

Ja, mitt liv i ett nötskal av egoism till sin yttersta gräns, som köper det jag vill ha, när jag vill och vart jag vill och ingen makt i världen kan komma åt mig, för jag… ja jag! Står högs upp på mänsklighetens faktor och ser ner på dig, då jag äger makten att tillintetgöra det som står mig mitt emot som ett hot till min högklassiga existens av mänsklig existens (elitism)…
© Ricky Andersson