Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Får tolkas fritt.


Barndomscancer

det var ingen som såg mig
ville ingen se?
jag var så liten
centimeter ovanför mark
jag låg döende på gatan
innan luften ens fanns

det var ingen
som tog min hand
försän jag var så stor
och så fel
att felen växt in i huden
barndomscancer

ta min fyraåriga hand
krama min taniga kropp
för mig bort
mot vinden
mot döden
och så lägg ett leende
vid min mun

låt mig bara dö
en stund.




Fri vers av loukelly
Läst 286 gånger
Publicerad 2006-10-16 19:10



Bookmark and Share


    L e e
Jag blev både lycklig och sorgsen på en och samma gång. Lycklig över att ha befattat mig åt dikten, sorgsen över att någon faktist upplever de känslorna som du beskriver.
2007-04-15
  > Nästa text
< Föregående

loukelly
loukelly