Jag vaknade en morgon,
med känslan att inte vilja finnas till längre.

Allting var ett stort jävla mörker.
Jag såg bara svart. Kunde inte se något positivt.

Vet du hur det känns?

Jag byggde upp en mur,
jag hatade.
Allt och alla.
En tillvaro av mycket sprit och droger.
Mitt nya jag.

Varje natt skrev jag mina brev,
till mina närmaste.
Tänk vilken smärta jag tänkte ge dem.

Varje natt planerade jag in olika sätt.
Olika sätt att ta mitt liv.

Varje fest slutade med att jag sitter på toaletten,
med uppskurna armar eller ett snöre hårt knutet runt halsen.

Vet du hur det känns?

Jag ordnade sömntabletter,
för att kunna använda dem.
Den dagen jag skulle ta mitt liv.

Fyra månader låg mina tabletter hemma,
de låg där och bara väntade.

- Ät de förbannade tabletterna nångång.
Dö nångång. Livet är inte värt att leva.

Jag kunde inte se något positivt.
Supa, knarka och skita i allt,
var det enda jag gjorde.

Dagen kom,
nu var jag less.

Vet du hur det känns?

Jag hällde i mig vodkan,
jag svalde alla tabletter.

Nu skulle det ta slut.

Det var inte tillräckligt.

Vet du hur det känns att vakna upp och sörja för att man fortfarande är vid liv?

Min största dröm
Krasade i tusen bitar.

Jag lever ett tag till....