Det fanns en tid
jag somnade om kvällen
förvirrat förälskad
men
förtvivlad

(bara för att)
din närvaro tog min kraft
din frånvaro mitt hopp

Det fanns en eftermiddag
kommer du ihåg?
Jag bad dig gå ut och se på himlen
röd och kall och bara vacker
jag skulle inte få ringa dig
men jag ville att du skulle se

Jag var din prinsessa
(sa du)
Du var all luft i mina lungor
(men det sa jag aldrig)

Sen fanns det månader då jag inte ville tänka
(men du bestod någonstans)

Och i morse var himlen sådär röd-kall igen
jag vet inte om du såg
men jag hoppas
för den var vacker
och jag ringde ju inte nu heller

men det var dig jag tänkte på