Jag studerar
de gula lönnlövens dödskamp
ett efter ett
faller de sakta till marken
vid stranden dit
människorna sedan länge slutat gå
förvandlas havet till cement
vinden ler sitt vackraste leende
jag hör hur något
inom mig spricker

under den blåa himlen
bärare av frost
möttes glädjen och sorgen
med händerna till värn mot
den andres slag
blodet sjönk djupt
ner i den svarta jorden
tröttheten kom och armarna sänktes
de kysstes
och lämnade känslan där
ytterligheterna möts