Varje natt när jag ska sova så finns hon där.
Hennes perfekta ansikte och slanka kropp.

Jag kramar min kudde.
Tänk.
Tänk om det var hon som låg där, att de var henne jag fick krama.

Jag sluter mina ögon och bestämmer mig för att det är henne jag ska drömma om.
Det bestämmer jag varje natt jag somnar, och oftast så lyckas jag.
Då vakanar jag med ett lende .

Vem är hon?
De är hon jag träffades i sommras.
Vi har träffats några gången efter de, men avståndet gör det omöjligt att träffas oftare. Vi träffas alltid i grupper av folk, så de har aldrig blivit att vi bara haft nån tid vi två.
Hon går i skolan, och jag är några år äldre.

Jag har aldrig berättat för henne vad jag känner.
För jag är rädd.
Jag är rädd att hon inte känner likadant, och jag vill inte fölora henne.
Hellre att vi bara är vänner än att hon lämnar mitt liv helt.

Och vad ska jag säga till henne?
Jag tycker om dig så himmla mkt, men tyvärr så tror jag vi är för unga för att klara ett distansförhållande. 30 mil, de skulle göra mig galen.

Vi håller kontakten varje dag, med MSN eller med sms. Ringa de vågar jag inte, jag har aldrig vart så glad i att prata i telefon.

Ibland tror jag att hon förstår vad jag tycker om henne.
Jag försöker ibland säga att hon är söt o vacker, för att få henne förstå.
Ibland tror jag att hon känner likadant, men hon är kanske lika blyg som jag.
Hon kanske förstår att det bara är dumt att skaffa ett förhållande som man inte kan tro på.
Det är inte så att jag vill ha ett förhållanede jag skrattar åt o säger hur ung och dum jag var.

Varje gång hon går ut är jag orolig. Tänk om hon är otrogen, eller hittar en kille.
VADÅ OTROGEN skriker jag till mig själv.
Vi är inte tillsamans, de är bara jag som är tillsamans med henne.

För varje gång jag går ut, så kan jag inte sluta jämföra tjejer man träffar med henne. Hon är ju den bästa, den sötaste och den smartaste tjejen jag träffat.
Varför skulle jag villja träffa nån annan?
De vill jag inte.

Om hon skulle be mig, skulle jag genast åkt upp de 30 milen bara för att få ge henne en kram, och sen åka hem.
Men hon ber mig inte de.
Varför gör hon inte de?
Tror hon inte jag vill de, eller vill hon inte de.
Vill hon bara vara kompis med mig, eller finns det mer känslor.

Kanske finns det mer känslor, ibland pratar hon om att flytta till en stad närmare mig. Skulle inte de vara underbart. Hon kanske vill vänta tills då, då de finns en rimmlig chans för hos att bli två.

Inatt drömmde jag att jag fick pussa henne, och hångla, det var min bästa dröm jag haft. Någonsin, i hela mitt liv.

Ska jag säga nåt till henne, med risk att fölora henne?
Eller ska jag vara vän med henne och \"lägga in stöten\" när förutsättningarna är bättre?

Jag vet inte, vet du?