Läng har jag hållt den stängd,
Aldrig visat dig en signal.

Men en dag;
med sammlade krafter.
Så öppna jag dörren på glänt.

Jag hoppades du skulle fatta,
att springan var till för dig.

Att du skulle öppna passagen,
och dörren aldrig bli stängd.

Men från denna lilla springa,
så blåste det väldigt snålt.

så du stängde snabbt dörren,
utan att tänka dig för.

Nu sitter mitt hjärta krossat,
fast mellan dörr och post.

Det gör så ont där de sitter;
men du;
du förstår inte nåt.