Hoppet, ska de va sissta som över ger än.
De försvann idag.

Tårar, rullar sakta ner min kind,
du vill inte ha mig.

Jag har försköt berätta för dig,
men jag har nog förstått,

Att vår omöjliga kärlek,
aldrig kommr bli sann.

Ända sen i sommras,
har drömmen funnits där.

Ända sen i sommras,
har jag önskat att få krama dig.

Men nej,
hoppet har nu försvunnit.

För dig är jag bara en vän,
en ledssen vän,
som nu söker tröst.