Du drar och sliter våldsamt, i min arma själ
Om du bara bad, jag blev din kärleksträl

Du knuffar bort och motar, jag får inte komma in
Vår kontakt har stora lagar, en regel som är Din

Du ringer mitt i natten, med din ångest stor och stygg
Min röst du måste höra, för att åter få bli trygg

När orden trycker på för hårt, och önskar komma ut
Är det till mig du ånyo rusar, kan prata högt till slut

Jag kan va ditt segel, ditt roder och din köl
Tills jag helt förblöder, står i hjärtesorgens pöl

Du säger vi har mycket, kanske allt-men inte Rätt
Livet ska visst levas på ett förutbestämt sätt

Jag kan finnas till på natten, dagen, hela veckan, året runt
Göra avkall på många måsten, för din skull ej tänka sunt

Båda vet att Vi har basen, som många andra inte har
Du tvingar mig stå över, vägrar envist säga Par

Utan att ge tillbaka, du tar dig rätt till hela mig
Kan jag dig nånsin neka, få hjärtat att skrika Nej!

Jag kan va ditt regnskydd, åskledare och kompass
Har nästan slutat känna, då smärtan är för vass

Du drar och sliter våldsamt, i min arma själ
Om du bara bad, jag blev din kärleksträl