Jag kan inte gå,
det växer glasskärvor under mina fötter
och dom gräver sig djupare in i
köttet för varje steg jag tar.
Dom kommer innanför huden.

Jag andas gas.
Jag känner hur lungorna fylls med
en tung illaluktande gas.
Den förgiftar mig sakta inifrån,
jag blöder inombords.

Larverna kryper under huden.
Jag skär och skär,
men larverna flyr längre in.
\"Måste åt dom! Måste utrota!\"
Jag förblindas av mitt eget kött och blod.

Ännu en gång faller jag på knä inför trasigheten.
För den vet nu att jag är dess slav.
Ännu en gång slutar jag att andas,
för jag klarar inte av att fortsätta förgiftas.
Ännu en gång flyr jag in i den fysiska smärtan,
för jag klarar inte av den psykiska misshandeln.