Ibland får jag skoskav
av att se folk i ögonen
ibland skäms jag över människorna

om jag kan förlåta mina medmänniskor
utan att först skärskåda mitt eget liv
de skador jag ställt till med
innan jag förstod att börja älska
och det förutsättningslöst

och det utan att ens ha någon gud
att se upp till
och det utan att tro på
att jag själv är något slags frälsare
som kommit för att köpa människan fri

mitt lidande
fysiskt eller mentalt
är inte större än min grannes
det tar sig bara olika gestalt
gestalten klär sig bara i andra kläder
sjunger bara på ett annat språk
via andra slags melodier

målar bara med andra färger
och gråter bara med egna tårar

ibland får jag skoskav av att gå mina egna vägar
av att se folk i ögonen och inse något
om mig själv bland alla dessa människor
ibland skäms jag över mig själv
eller bara över att vara människa