Knivar under huden
allt han säger skär små sår
och så står tiden still.
Tyst så tyst, landar änglarna
på den frusna marken.
Lavinen inom mig får liv
och hoppets gnista tänds.

Men det är försent allt försent
de skärvor som finns kvar inom mig
slungas ut som glassplitter
och jag kryper ihop
tyst så tyst förblöder jag på asfalten.