värm mig snälla, så värmer jag tillbaks

jag har slutat regna
men faller ändå till marken
hur jag håller om natten
den enda som verkligen är min
ringer till dig och skrattpratar
ibland allvar
men inte för ofta
jag vill inte att du ska
nämna något om det där
inte låta allt bli sådär stort och farligt
jag hör att du ler skrattar säger fina saker
jag önskar att det var uppenbart varför

behöver höra ord som
inte är sådär framtidsosäkra
som kramar om mig om nätterna
behöver höra dig läsa högt för mig
lära mig om sån där inutivackerhet
just känslan av att det är du.
som gör något. för just mig.
jag blir osäker på om du tycker
att jag är den bästa som finns
eller den enda
hur jag möter
höstkalmar i din jacka
och det känns som att jag
går vilse var jag än går
och jag är rädd för att
du är för bra för att allting
jag känner för dig någonsin
ska finnas på riktigt
hur din doft i mig kan få mig
att ta hand om mig själv
går ut under svarthimmel i svartkläder
och gömmer mig i vinden
som kramar dina händer
som jag aldrig
kramas med någon

och trots att jag vet.
att det bara är i mitt huvud.
trots att jag vet.
att allt ser annorlunda ut
när jag öppnar ögonen.
känns det ibland.
som det är tillräckligt
att du ändå finns här.
och eventuellt någon gång bara är med mig.

håll om mig snälla, så håller jag om dig