Hon orkar inte leva mer
hon orkar inte bry sig
hon går längs rälsen och tänker tillbaka
undrar
undrar om någon kommer bli ledsen,
undrar om någon kommer märka något
Hon hade en vän
men de var en som svikit
en som övergivit

När hon går där och tänker
hör hon någon ropa hennes namn
med vädjan i rösten
Hon vänder sig om, det var hon,
vännen som svikit
vännen som inte gick att lita på längre
som stog där med gråten i halsen

Nu blev hon förvirrad
sliten mellan himmel och jord
mörkret lockade
Men hon ville endå veta varför vännen kommit
om hon kanske brydde sif ändå
Det hade kanske varit ett misstag?

När hon börjar gå mot vännen för att få sina svar
hör hon vännen skrika
men det är redan försent
hon finns ändå inte kvar