Agnes kände smaken av blod och snor på sina läppar. Hon kvicknade till:
- Skit också, grymtade hon, Näsblod!

Den mentala Barriären hade dykt upp från ingenstans och hon hade sprungit rakt in i den, igen. Barriären började bli fläckig av alla de gånger de krockat med varandra. Fast Barriären var inte så brydd. Det var ju liksom hans jobb, att krocka med folk och förhindra dem från att komma till andra sidan av honom. Men den sedan länge anställde städaren hade gått ut i tyst strejk. Han hävdade att det inte var hans jobb att låsa upp oupplåsbara, förevigt förseglade dörrar och torka blodfläckar varje dag.

Agnes kliade sin hårbotten. Mjället rasade ner på hennes axlar som en lavin i alperna. Hon insåg var hon befann sej.
Hennes Mentalitet var ett kliniskt vitt rum som osade oförklarliga impulser och relativitet. Men efter att städaren gått ut i strejk så var inte rummet lika kliniskt vitt längre. Det såg mer ut som ett vacuum, lite viktlöst, lite smutsigt och kladdigt av alla naturvetenskapliga experiment som folk tyckte om att göra i vacuum.

- Ehm, ursäkta Gud?
Agnes tyckte inte om den där himla Gud heller. Gud hade en dålig attityd. Det var som om den riktiga chefen hade anställt sin systerdotter bara för att slippa höra sin systers subtila små gliringar.
- Men alltså, hallåå? Du verka typ inte fatta att jag b’ah har såå mycket att göra liksom.
Gud tittade upp från en lucka i golvet. Hon tuggade på ett rosa hubba bubba och tittade på Agnes över de hippa, progressiva glasögonen.
- Du tror inte du skulle vilja hjälpa mej med min kroniska apati? Frågade Agnes en smula sarkastiskt.
Även om Gud var Gud så kunde Agnes vara hur sarkastisk som helst utan att vara oartig. Sarkasm var nämligen ett ytterst mänskligt påfund som Gud inte förstod sej på. Enligt Agnes förstod inte Gud mycket alls.
Gud slängde med sitt långa, lockiga, mörkbruna hår.
- Tror du att bara för att jag liksom är Gud så kan jag hjälpa dej med allt typ?
- Ska inte du agera universell handledare? Frågade Agnes syrligt.
- UNIVERSELL HANDLED? Är du tokig eller? Gud fnös åt Agnes och kröp ner i sin lucka igen.
- Bara så du vet, tillade hon, så är jag liksom lika mycket illusion som du är.
Gud stängde luckan efter sej.