där står jag
vid vågorna i viken som skummande, fräsande, rullar in över stranden mot mina fötter
vänder precis framför mina blåfrusna tår

där står jag
vid vågorna i viken, som så förrädiskt vackra döljer farliga undervattensströmmar
med surfingbrädan under armen väntar jag på den rätta vågen
den som ska föra mig hem

där står jag
redan iskall och vettskrämd
vetandes att det är nu eller aldrig jag kan lära mig surfa
lära mig leva igen

för när vinden bedarrat
när vattnet stilla skvalpar mot land
då är det för sent
ingen kan lära sig surfa utan vågor