Som spöken,vålnader, som tränger sig in i ens undermedvetna,
och tvingar en till skrik.
Skrik av smärta, skrik av sorg, Skrik som aldrig försvinner, Skrik som förföljer en ända till döden.
Som rakbladsvassa naglar som skär i en,
ända tills man inte orkar skrika mer, Tills man inte orkar kämpa mer,
Tills man överhuvudtaget inte finns längre.




/Marta -05