Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv,men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta..
När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förran den har hittat en sådan..
Sedan sitter den och och sjunger bland de taggiga grenarna,fastnaglad på den vassaste och längsta taggen. I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen.
En enda storartad sång till priset av sitt liv.
Men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel. Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor....

Så säger åtminstone sagan.