Vad skall de välja för något ur menyn? Göran pekar på en efter en av de läckra rätterna och kvittrar något litet om var och en av dessa. Irma är lockad av att välja ostron, men överger så den idén efter någon tvekan. Hon skall äta skaldjurssallad som aptitretare. En entrecote med tjocka smördrypande gula pommes frites och bearnässås till. En Napoleonbakelse till kaffet, så en cigarr till konjakken.* Hon snyter sig i rockärmen och bemästrar sin lust att ta sig en pris grovsnus. Nedanför balkongen ser hon en morgontidig råtta skjutandes en kärra morgontidningar gatan fram. Själv sitter Göran Persson och nyper med fingrarna i bordsduken. Vilken flicka han har till bords!! Han får någonting lyriskt i sin blick. Vad bryr väl han sig om råttor som skjuter kärror med morgontidningar framför sig? Det finns ju betydligt viktigar saker här i världen. Se där kommer pepsin och isen, vinet och osten, ostronen och brödet. Men... vem sjutton har beställt ostron? Inte han, det är då ett som är sä... Så minns han med ens! En gång i tiden har han varit en helt liten gosse, vilken plägat följa sin moster ut i vida världen på olika lov, mest till Frankrike. Men vad i hela världen har det med denna historia att göra? Platt intet! Det verkar som om maten är på gång nu. De sätter i sig pizzasalladen och grimaserar mot den beska smaken. Skall strimlad vitkål verkligen smaka så här? Annat vore det med litet spansk peppar till! Vad varmt det är i solen. Göran Persson tar av sig sin jeansjacka. Strax därpå följer västen, skjortan, slipsen och den över magen kort klippta t-shirten. Fram kommer en solbränd överkropp med spelande muskler och en kokosmatta av brunrött hår i armhålorna. En knappt skönjbar matta av hår växer glest över muskelmassans hud. Så där, det var mycket bättre. Hans ärrade bringa bringar Irma att se på honom med nya ögon, fuktiga läppar coh något vilt i sin skelande blick. Är det snålvatten en kan se rinna i hennes mungipor?
Polismannen som sitter på en sten i trädgården, vaknar med ett teatraliskt ryck. Vad ser han då? Om inte två syskon kivas i en pool tempererat vatten. Flickan vill ligga och sola i fred. Pojken vill köra sin båt, i samma vatten. Han struntar i hur högt motorn surrar. Det hör ju till när båten flyger fram över vattenytan. Käbblet ackompanjeras av stänkande vatten och högljudda rop, ja skrik rentav. Här som nyss var så fridfullt. Ändå är också detta bara en dröm. Som ni vet är mannen ifråga död, har kommit till himlen, blivit sittande på ett moln. Och så har han somnat. Nu drömmer han att han drömmer. Och i den drömmen är han vaken. Tror han. Han förstår ju inte att det bara är en dröm, en av flera, mer eller mindre sammanhängande. Mer eller mindre sannolika. Solen skiner och han är full, av ren livsglädje.

*Irma uttalar alltid konjak som konjakk, en ren och oförfalskad tradition, en styggelse, endast för att reta gallfeber på envar självutnämnd ordpolis.

Otroligt festlig fortsättning i nästa kapitel, vilket kan tänkas avhandla skillnaden mellan grönt och rött. Eller inte göra det.
Läs alltså även del 6, kapitel 1.