Jag var inte mer än elva år. Hade gått och lagt mig tidigt, för jag var kraftigt förkyld och hade feber. När jag vaknade stod väckarklockan på två. Den natten var det fullmåne och närapå helt molnfritt. Som gården vi bodde på, formade en näst intill fullbordad cirkel, svepte alltid inkommande bilars ljus kring väggarna i sovrummet.
Orten vi bodde på bestod mest av långa hyreskaserner, av olika form och skepnad. Just det hus vi bodde i hade formen av en lagun, med bara en helt liten öppning i mitten av cirkeln. Inbland hände det att vi, jag och min bror, vaknade av att någon bil, vars strålkastares ljus spelade kring rummets väggar, brummande passerade. Denna natt var det inte någon bil som väckt mig. Jag ramlade ur min säng.
Min bror hade som favoritlek att tricksa med min säng. Ibland bäddade han säck för mig. Men lika ofta utsatte han mig för det som kom att hända den här natten. Min säng var sådan att benen gick att ta av om man lossade benets mutter på sängens undersida. Just det hade min bror gjort.
Han hade avlägsnat en mutter helt, varpå han bundit fast sängbenet vid ett långt tygband. Detta tygbands andra ände band han så om sin ena fot, varpå han lade sig att sova. Han ändrade ofta ställning under natten, och till slut, kanske mitt i en vild dröm, sparkade han så ut med sin fot. Detta fick mitt sängben att vika sig.
Vilket medförde resultatet att jag tumlade ned på golvet omgiven av lakanet och filten. Sängen klarade inte av att stå blott på tre ben.
Att jag minns just denna natt beror kanske på fullmånens ljus som sken in i vårt rum. Min raffinerade hämnd kom ett par dagar senare.
Men det är ju en helt annan historia.

Läs gärna denna väl närmast rafflande historia i en kommande text.