Tystanden bryter alla ljud,
som prismor, som dalar
Växlande andetag genomforsar världen,
som en vetenskap med motsatsbegrepp.
Under en stjärnströdd midvinternatt.
två händer fattar tag.
Logiken glöder samman,
genom vanmaktens korridor.
Det slutna förblir mörker,
av ljuset vi härkommer.
Förskönande ögonblick existerar blott,
tillsamans med melodier om förälskelse.
Vi vandrar där ingen annan gått.