Längtar Lasarus
Längtar han
åter till sin
kala kalkstensgrotta
där fukt och maskar bo

Kallad åter
Kallad åter in
på levande livets estrad
Bländad av solen
bländad av grönskande blad

Längta Lasarus!
Din död togs ifrån dig
Din enda visdom bars bort
Sitt på din bänk och tänk
På himlens port

Nu är du evigt vänd mot svarta jorden

Ty lida är att tro
Eller var det tvärtom
Kanske herren inget vet därom

Och kanske är det bara därför
Människor lider för det människor gör
Ty lida skall vi tydligen göra
Från den dag vi föds, till dess vi dör.