Sakta sveper den in över fastlandet
Lägger sig som ett täcke
I en vit ren värld mjuk som dun
Pinglar klockor i vinden

Isens drottning höjer sin hand
Kysser världen med frusnupen andedräkt
skänker oss vilan som gåva
under snön slumrar det pulserande livet

I ett varsamt grepp bestiger vintern tronen
Drottningen styr sitt frostkalla rike
Där isen smeker sjöns yta
Snön gör världen jungfruligt oskyldig

I en vit värld mjuk som dun
Dansar kungen med sin drottning
På isens blanka golv
Kysser hennes hand och mumlar

”Var hälsad, mo airgeadach.”