Även om jag springer bort från dig.
Står du endå där vid min sida.
Jag står på ett rullande band
Fastbunden med ett rep som skaver
Mot min nakna midja.

Jag sluter mina ögon och tänker mig
Härifrån.
Du håller i mig lika krampaktigt som jag
kniper mina händer runt järnhandtaget
jag står vid.
Jag ler men mina knogar är vita och mina
handflator blodsprängda.
Jag slår bort en lekfull hand som smeker sig ner från
ungefär mitten utav min ryggrad.

Jag ler men jag känner hur mitt huvud snurrar.
\"jag mår bra, måste bara sätta mi...\"

Bom.

Jag slår i marken och rullbandet slutar.

Jag föll säkert 500m.
En osäker hand tog min handled och ledde mig bort.
Var det du?